Kyparn :)

...som bäst när jag är riktigt, riktigt nere. Då borde detta inlägget få Nobelpriset. Hela denna veckan, som egentligen borde vara en bra vecka eftersom jag har lov, har varit...i brist på ett annat ord - jobbig. Egentligen finns det bara en enda bra sak med den och det är att jag fått en ny och helt underbar vän. Jag tror innerligt att han älskar mig. :)

Att veta att ens absolut bästa och underbaraste vän mår dåligt, är ledsen, saknar och sörjer, utan att man egentligen kan göra något annat än att lyssna, finnas och bara vara är inte helt lätt. Man känner sig otillräcklig ibland. Man vet aldrig vad man ska säga. Inte vad som ska göras. Jag hoppas bara jag inte gjort fel för jag har gjort så gott jag kunnat i denna hemska tid. Jag finns alltid här för dig om och när du så skulle önska. <3



Ingen mer Canal Plus. :( Ingen fotboll. Men herrejösses, hur jäkla korkade får de vara. Och ingen info fick man innan heller. Jag vill inte bo här mer. Kallt, trist och helt störda hyresvärdar. Skithåla på skånska. :(

Bjuden på fest imorgon. Eller blev jag det? Jag blev tillfrågad vad jag skulle göra. Som att de i absolut sista stund kom på att vi kanske borde fråga den där grabben som en gång i tiden var en av våra bästa vänner om han ville hänga med på en 25-års/Halloween-fest. Som tydligen ungefär 50% av min umgängeskrets redan var bjuden till. Jag tackade nej. Jag vet inte om jag är upptagen imorgon. Jag hoppas jag är det. Skulle jag inte vara det är det för sent. Är väl mitt eget fel att jag känner mig utanför. Mitt och Annas grannars fel. Trist det skulle sluta så.


"Och de säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling. Och att det kommer bli en lång, kall vinter."